Tid att tänka

Varje gång jag landar på mitt landställe lever jag så lång bort från nuet som möjligt. Från att ha vara en av det mest älskade ställen jag någonsin har kunnat tänka mig, blir det nu till en pina utöver min stjäls/samlingavolikahormoners kapasitet.

En stor fator i detta skiftandet är för det första snön, inte nog med att den får temperaturen att sjunka till - 25 grader! Så täcker den allt vacker, ger en illusion av att det är ljust. Men ops blev klockan är fyra och allt blev mörkt igen. Den täcker framför allt alla aktiviteter man kan tänka sig att göra på landet, alla lukter som underbart väcker lycka i mig och alla underbara fucking blommor som jag älskar att skämma bort.

Inför den fallande dommen att hela skiten ska säljas faller löjligt nog lite tårar. Inte nog att jag har spenderat min uppväxt lekandes där med stenen Rosa (som är en drake), nästan drunkat för min envishet att vara som mina storesystrar, läst ofanltligt mycket fantasy böcker medans jag mystiskt har kollat in i skogen och på åkern vakandes på ett tecken.. I still want to bealive.

Nu när jag kommer dit möts jag av en enorm trötthet. Pensionens ände där min mormor och morfar krampar vid mållinjen och skriker I'M TO OLD FOR THIS SHIT! Ja fast dom skriker det inte utan mer hostar det. Och lite mer på svenska eftersom dom inte kan engelska.
Men iaf all glans är borta, och kommer nog vara det tills den dan vi säljer det. Och den dan tänker jag antingen sitte hemma kolla på Lejonkungen med en fet jävla chockladkaka medans jag smyger ner lite av mammas wisky i mitt kaffe eller så tänker jag beställa flygbiljetter till Ryssland (fråga mig inte varför men det känns logiskt) Någon smart person kanske märker att jag är lite depp och nostalgisk samtidigt.. Andra personer kanske tycker som jag, att jag borde skaffa ett jobb baserat på att gnälla. Dvs FILMKRITIKER!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0