nellapictures

Ja, mitt överpretentiösa fotande har blivit utbytt emot såna här fotton som också här härliga. Men inte bara det utan korsord och en nörd bok också! Jag kommer sakna min klass under sommaren dom är härliga!

Jag har letat som in i Edgars kalsonger för att hitta denna essä.. Och jag hoppas den är bra! Om någon orkar läsa så kan den personen ge mig tips på att förbättra den eller säga att den är bäst.

Symbolik i alla former är en viktig nyckel till en bra film. Om man har tur kan åskådarna tänka….

Film som ett fenomen är att se en berättelse utspelas sig i en nyanserad mix av olika konstformer. För att göra en film krävs flertal egenskaper och en förståelse vad man vill få fram till publiken. För att verkligen leverera sitt fullaste budskap ur filmens handling är symboler en suverän metod. Jag skulle vilja påstå att symboler är någon som skiljer ut fantastiska filmer från alldagliga. Att skapa en symbol i en film gör att fler kan realiter och förstå berättelsen som utspelar sig. Det gör slutprodukten till ett mer komplex och mångsidig konstverk.


Det finns flera metoder att forma sina filmiska symboler av. Allt från materiiska ting till djupa karaktärer . En kung av symboler var Stanley Kubrick. Speciellt filmen A Clockwork Orange då han använder kläder, smink, musik och utarbetade skådespelar tekniker för att fånga samhällets sidor i starka symboler. Jag skulle vilja säga att A Clockwork Orange är ett expressionistisk konstverk. “Naturen och människornas värld blir till symboler” (sv:b) Han steriliserar allt till sin bristningsgräns och sedan omringar mallarna av udda färgklickar och stark musik. Man ser att varje sekund är noga uträknat. Som Andrej Trakovskij pråligt skriver. “Vi kan genom en enda filmruta, se hur konstnären väljer sitt material och fixerar just denna materia, och så bestämt avgöra pm regissören har talang, om han är begåvad med en filmisk vision” 
För att ha symboler måste man verkligen ha just en klar filmisk vision. För med symboler medkommer en risk. Människor kan lätt tolka det grundliga budskapet fel tills det tillslut utvecklas till ett fasansfullt monster. Clockwork Orange som ska gestalta sprickorna i samhället, och vilka moraliska frågor vi bör ställa oss. Filmens chockerande symbolism kan lätt tolkas fel. Vända protesten emot våld till en välkomnad för anarki fylld med våldtäkter och misshandel. Men trots denna stora risken är detta tjusningen med symboler. Alla ser döskallen i Hamlets hand olika eller Forest Gumps chokladask.


Var och en kommer med sina egna bagage och fyller de minsta detaljerna med otaliga betydelser. Symboler behöver inte bara spegla stora frågor som livets mening eller brister i samhället. Symboler kan fungera som ett berg i vinden. Filmen Flickan är ett perfekt exempel då hon kontinuerligt sätter upp bilder på en vägg. Från hennes perspektiv blir det minnen och milstolpar om hennes liv. Men för publiken blir det en stadig pelare som låter oss komma ihåg tidigare händelser och utarbeta vad som nyss hände i tidsförloppet.  Ungefär som kapitel eller ett andrum för intrycken.


Symboler kan också visa sidoberättelser som bara kan vara enkla protester emot dagliga eller stora problem. Wes Anderson skapade detta i the Darjeeling Limited när han i början visar en man som missa sitt tåg för att han vägrar släppa sitt bagage. När jag ser sådana här filmer förundras jag och jag inspireras att skapa symboler i mina kommande filmer.
För en film fylld med symboler räcker inte bara att se en gång utan den tar man upp på ytan gång för gång för att söka efter djupare meningar som leder en genom den gråa vardagen.

Elevhäslodag; detta hjälpte mig att bli frisk.... eller?



detta är nog det sämsta jag har gjort...

Jag änvänder min matte lektion väl.

 Nadines tankar om slutet ökade för varje gång klockan slog. Solen hade gått till söms länge sedan. Hon undrade varför han fortfarande var där.

-          Vad heter du?

-          Nadine.

Hon bestämde redan innan han började prata att alla hennes svar skulle va korta och tomma.

-          Jag heter Edgar.

Han ögon var mörkare än natten. Han var hennes ideal. Hennes konung. Muren blev mindre när han log. Han hade kommit ur mörkret som en riddare. Hennes egna, som hade varit en skugga i hela hennes liv. Hon måste säga nått, han får inte gå.

-          Jag känner mig så ensam.

-          Fast jag är ju här.

-          Men du är ju också ensam.

Svaret kom automatiskt tänk om han blev arg.

-          Vi kan vara ensamma tillsammans.

-          Du är det finaste jag har sätt. Han små skrattade åt svaret. Men hon fann inget hån i det.

-          Berätta hur du hamna här.

-          Ensamhet…

-          Var är dina föräldrar?

-          Sover.

-          Jag menade i ditt liv.

-          Dom försöker väll.

-          Är det bristen på vänner?

-          Kan man säga…

-          Hur gammal är du?

-          Sexton. Snart sjutton…

Hans stirrade in i henne. Hans ögon flickade. Från ett öga till ett annat.

-          Ta det från en som vet, alla är egoistiska idioter i er ålder. Dom bryr sig egentligen. Bit ihop i ett tag till.

-          Jag hade önskad att nån skulle vara egoistisk emot mig.

-          Shit e det så illa. Här jag kan va din vän.

Han tog hennes arm. Hon kände hur hela kroppen värmdes upp och bubblade till. Precis som hona hade föreställt sig. Han skrev numret sakta. Eller det var sakta för henne. Det kändes som en evighet. Slomotion. Lycka. Han följde henne till hennes dörr. Han kysste hennes kind och försvann tillbaka in i mörkret.