nellapictures

Ska förklara lite vad jag har gjort. Ändrat med kurvorna lite, så att fottot blir mer analogt. Ändrat tonen i bakgruden. lagt lite mer färg på läpparna och förtydligat lite skuggor. Gjort bettina lite ljusare i hyn. Blir endå ganska stor skillnad.. kul

nu ska det bli far på Petronella nu ska hon skärpa sig och ta tag i sitt liv börja plugga och börja vara kreativ för då mår jag som bäst! ( bra push av Bettina) lite undermedvetet men ändå en push!

och herre gud vad jag tappar bort allting i min omgivning... nu ska jag starta en lista över saker jag måste ta hand om...

STEG 1 städa rummet. man kan inte leve i ett sopnedslag... inte konstigt att jag inte har någon koll i huvudtaget.

STEG 2 göra ett plugg schema. yeapp... så är det bara.

STEG 3 fråga i repan efter allt jag har tappat bort. och alla mina lärare.

STEG 4 hitta nått sätt så jag kan slappna av.

STEG 5 hitta ett jobb.

STEG 6 köp allt som jag har tappat bort. smart face Petronella.

Elevhäslodag; detta hjälpte mig att bli frisk.... eller?



detta är nog det sämsta jag har gjort...

agnes som är leskig



Agnes Marilyn Monroe inspirerad

hahaha gud vad tråkigt jag har haft här. Allt för att inte räkna matte. Men nu eftersom dessa bilder blev så extremt b måste jag börja räkna matte...

Nu kanske det verkar som att jag är största narcissisten... Speciellt efter mitt eh, tal. Men jag kör på the hives metoden. Om jag säger att jag är bäst kommer snart folk börja tro på det... Hoppas jag

Jag har blivit väldigt paranoid över mina extremt konstiga mardrömmar.. Jag känner mig förföljd av spöken. Till exempel; så ryckte min käkmuskel på sig igår natt. Varför vet jag inte! Det har säkert en logisk förklaring, men jag misstänkte att ett spöke var i närheten. Då ryckte mitt ben också, i nån konstig muskelryckning! efter det vågade jag knapp röra på mig... Jag har för livlig fantasi..

Är det här jag? VA!? Representerar detta mig, har jag lyckas att spegla mitt inre? Frågan är ska jag använda den här bilden som självporträtt i foto b?

Drömmde en till läskig dröm inatt. Vaknade svättandes. Jag kan verkligen inte förklara denna drömm. För så konstig var den. Det var någon slags gräsjuka. Fråga mig inte var det var! Men jag var smittad. Och Flippov var med i min drömm och hon var smittad först. Det var hon som först hade fått denna konstiga grässjuka som fick en att döda en massa människor. Vi försökte hitta ett bot. På slutet kom vi på nått så änkelt att ringa till sjukhuset dom kunde hjälpa oss. Men tiden började rinna ut, min feber ökade och jag började somna in för "omvandlingen" sen vaknade jag.

Jag är inte en av de som har verkligen kollar en massa konstnärer och ser vad det gör. Jag gillar mer när det kommer till mig naturligt. Till exempel min och Andrées impulsiv besök på museum eller när jag bara råkar ladda ner en helt awesome film. För ibland kollar jag på radom namn. Men nu har jag fått en foto uppgift och jag har upptäckt min ideal fotograf. Han är min idol! Han fota precis hur jag vill kunna fotta. Det här har jag drömt om sen jag startade med mitt fortointresse. Det som han har skapat! Måste bli så bra som han!

Och kolla bara på vad han säger, DUDE! om jag hitta en kille med denna hjärna skulle jag gifta mig med han.

For me the camera is a sketch book, an instrument of intuition and spontaneity, the master of the instant which, in visual terms, questions and decides simultaneously. In order to “give a meaning” to the world, one has to feel involved in what one frames through the viewfinder. This attitude requires concentration, discipline of mind, sensitivity, and a sense of geometry. It is by economy of means that one arrives at simplicity of expression.

To take a photograph is to hold one’s breath when all faculties converge in a face of fleeing reality. It is at that moment that mastering an image becomes a great physical and intellectual joy.

To take a photograph means to recognize – simultaneously and within a fraction of a second– both the fact itself and the rigorous organisation of visually perceived forms that give it meaning.

It is putting one’s head, one’s eye, and one’s heart on the same axis.

det var ungefär som en berg och dalbana i känslor Italien.... Japp så var det. Berg och dalbana...