nellapictures

Vid stuped av dan, som inträffar tidigt för mig, bringar sömnen mig vid denna årstid hat. Jag släpar mig ner i mitt ide för att omringas av en kall hinna; som snurrar sig in i mig och fryser min själ till bristningsgräns. Tills jag faller in i mörket. Men där väntar inga fina kaniner och chockladmuffins. Inte ens en liten pralin. Jag möts av ekvationer som bara löses av inte kunna springa i nöden. Till följd av min mammas död och en syrra som tar överdos. Efter det blir det krig och jag måste leka indian hövding med världens ballaste fredspipa.
Man kan tro at gryning är min riddare i en skinande rustning. Men när ringtonen ekar på mina gröna väggar är inte solen uppe än. Utan världen är täckt av en sjuklig suddighet. Den sprider sin bitterhet lika bra som Pesten.
Varje gång detta händer svär jag mot mitt moder land. Hon skrattar åt mig och lovar mer mörker och oändliga depressioner. Jag har hämd i blodet. När jag startar min bil känner jag ett lugn i hela kroppen. "In ya face motha fukka!!"