nellapictures

När jag påbörjade mina första år i skolans in-skrämda värld förundrades jag över alla små bokstäver som på ett underligt och magiskt sätt har varit en gåta för mig. (kallas för dyxlexi för andra)

Dom har hållit kunskap inom sig, som efter ett tag har snirklat sig fram till min nu sönder supna hjärnsubstans.

Kunskap har givit mig prestations ångest, utbrändhet, lycka, mod och kreativitet.

Med kulturamas guppiga vägar på min nacke har denna kunskap lett mig fram till ett tomt papper.

Detta papper är inte ett vanligt 'tomt men fyllt med plats för nya ord' papper.

Detta papper har blivit polerade till plast.

Efter att har prickat in alla dåliga lärare som jobbar på kulturamas och kramat ihop dom till en rund boll. kastat in denna runda boll i mitt ytterst korta schema. Har mitt fina vita vanliga trä papper polerats till plast.

I min hjärnas epok, där detta 'polerade plast pappret' finns, existerar inte moderna whiteboard pennor

Jag är fast med en slank gås penna med torkat bläck. När jag med stor möda har lyckats få ner några enstaka ord på detta 'polerade plast papper' ska jag sedan ta det till banken. (det är där jag har all onödig fakta) Men på vägen, som är en trevlig vår väg. Dom är de finaste vägarna, iaf i min hjärnsubstans, kan det trots det ofta fina vädret börja regna ibland.

När detta 'med enstaka ord fyllda polerade plast pappret' blir blött, rinner allt ner i en liten klumpartad bläck pöl på mina ny tvättade sneakers. Mitt känslomässiga tillstånd sjunker då ner till noll, och jag vill då ha chocklad, även fast det inte är den tiden i månaden.